ROSENLUNDNYTT

Oberoende informationssida från Kulturföreningen på Rosenlunds sjukhem.

"Längst bort, Gutår
bort vid Grimshage
Ligger krogen Rosenlund;
Krögarn är känd för röst och mage,
För musik och friska sprund.
Drick och slå takten.
Kring denna trakten
syns Tobakslador, Trädgårdar och Fält;
Kråkors skrän hörs skarpt och gällt."

Carl Michael Bellman som föddes inte så långt från Rosenlund ger i Fredmans Epistel Nr 53 en beskrivning av trakterna kring Rosenlund som det gav sig för dryga tvåhundra år sedan.

Rosenlund är också benämningen på en trädgård vid Tantolunden om man studerar kartor från 1700-talet.
Vid den tiden fanns ingen socialvård - inte heller någon offentligt finansierad vård att tala om i Stockholm.
För äldre personer som inte längre hade förmåga att arbeta till sitt uppehälle fick förlita sig på sina anhöriga och om sådana saknades återstod tiggeri.

Den offentliga vård som fanns inskränkte sig till hospitalet Danviken som hade ett mycket dåligt rykte. 1752 tillkom Serafimerlasarettet med åtta vårdplatser.

1737 bestämdes det att kyrkan genom församlingarna skulle ta hand om sina fattiga och de äldre som saknade möjligheter att få sin försörjning tryggad genom anhörigas försorg.
Katarina församling startade då verksamhet i Lillienhofska palatset vid Medborgarplatsen och Maria föramlings fattighus som låg intill kyrkan vid Bellmansgatan.
År 1870 krävde Stockholms stads revisorer ett nybygge då det ena huset var brandfarligt och det andra nedlusat.

Maria- och Katarina församlings gemensamma fattighus stod färdigt 1887 på Rackarberget - det som skulle bli Rosenlund. För att bygga huset fraktades byggnadsmaterial på ett 1800 meter långt rälsspår från Årstaviken dit materialet anlände med pråmar. Till anstalten som fick namnet Södermalms Fattighus hörde också en gotiskt inspirerad kyrkobyggnad.

Anstalten byggdes till i omgångar. Fattighuset blev Rosenlunds Ålderdomshem, ålderdomshemmet blev sjukhus och 1975 stod senaste delen av Rosenlunds sjukhus inflyttningsklart.

När fattighuset byggdes på 1880-talet undrade man "hvarför åldringar, hemmets blifvande innebyggare, skulle skickas så långt från all beröring med den öfvriga mänskligheten".
Södra delen av Södermalm var ännu utmarker i ett växande Stockholm.
På ett kalt berg utan all vegetation och långt från stadens bebyggelse lades grunden till det stora komplex som skulle bli Rosenlund.


Rosenlund vid sekelskiftet 1900. Den lilla byggnaden till vänster på bilden var vaktstugan där kontroller gjordes så att fattighjonen inte förde med sig sprit in på hemmet.

Efter några kom dock fattighuset - nu ålderdomshem - att framstå som mer inbjudande. Man la ned mycket arbete för att förvandla det kala berget till en park med planteringar.

1905 på hösten invigdes Katarinahuset med 400 nya platser. Det huset finns fortfarande kvar och är den byggnad som ligger mot Tideliusgatan.
Ännu 1905 så var trakterna kring Rosenlund bortom vad stockholmarna i allmänhet kände till - även om de flesta hade sett Rosenlundskomplexet på avstånd så var det inte många som haft anledning att besöka området.
Svenska Dagbladet skriver i en artikel 1905 att det är knappast något som lockar till en promenad "dit upp till det ödsliga bergpartiet där anstalten ligger".

Mellan Rosenlund och norra Södermalm (idag Södra Stationsområdet) öppnade sig för hundra år sedan en djup dal med höstplöjda åkrar, tobaksland och en annan fallfärdig tobakslada eller små lanthus med stupbranta tegeltak och murkna träverandor.

På avstånd tedde sig Rosenlund som ödsligt och tråkigt - "en tummelplats för de kalla vintervindarna" - men kom man upp på berget så blev intrycket ett annat.
Först en magnifik utsikt mot norr över Stockholm och mot söder över Årstaviken och Årstaskogen i ett panorama långt västerut mot Hornstull och Liljeholmen. 1905 växer nu på det tidigare så kala berget björkar och andra lövträd.

Rosenlunds ålderdomshem är en av Stockholms "försörjningsinrättningar" dels för understödstagare men även för äldre personer som varit etablerade som yrkesfolk; exempelvis hantverkare och tjänarinnor som p g a ålder inte längre kunde försörja sig på sitt arbete.
På ålderdomshemmet fick man bostad och mat; för hantverkare gällde att de kunde ifall de önskade arbeta i små verkstäder som fanns på Hemmet. Den lön de fick för detta fick de använda som de önskade - under förutsättning att hemmets ordningsregler följdes.

De boende fick själva hämta sin mat i köket där den lämnades ut av personal. Kaffe fick de koka själva i speciella kokrum på varje våning. De fick ett bidrag på 1 krona 25 öre för att de kokade kaffet själva.

Till anstalten hörde också badrum med badkar i blänkande koppar, dusch och ångbad. Baderska fanns anställd för att hjälpa de som behövde assistans. En isoleringscell fanns också där man placerades dels om man bråkade och dels om man hade en smittosam sjukdom.

Kyrkan var anstaltens centrum. Den hade en stor orgel samt ett altare. Här firades gudstjänster och här var det mer än fullt vid julottan och på nyårsafton.

"En vandring genom inrättningarnas olika avdelningar är alltid av stort intresse. Man möter fryntliga gummor som gubbar, vilka vänligt hälsa på en och som synes särskilt nöjda med tillvaron.
I de mindre rummen, där endast två understödstagare bor tillsammans, har dessa fått ta med sig sina egna möbler. och där ser rätt hemtrevligt ut med hemvävda mattor på golvet, en kaktus i fönstret, en liten bokhylla med bibeln och några andra böcker i samt ett bord med virkad duk och vattenkaraffen med bricka.
I de större salarna där det bor fler understödstagare i ett rum har man inte tillåtit samma hemtrevliga anordningar utan var och en disponerar över sin säng och en stol. Mitt i det stora rummet finns ett gemensamt bord.
Men fönstren är förhängda med vita gardiner och det hela känns inte så inrättningsaktigt som man skulle kunna föreställa sig" Svenska Dagbladet 22 januari 1905

Nio rum på ålderdomshemmet var avsedda för 2 personer, tio rum för 4, åtta rum inhyste 13 personer, vidare fanns två 12-bäddssalar och trettiosex 10-bäddssalar!!! 

1905 bodde 762 s k understödstagare på Rosenlunds ålderdomshem, 550 kvinnliga och 212 manliga. Detta antal utökades med 400 ytterligare när Katarinahuset stod färdigt hösten 1905.

Enligt tidningsartiklar 1905 dignade fattigvårdsnämndens bord av ansökningar till det nya Katarinahuset som stod inflyttningsklart 1 oktober 1905.

Allt mer nött och slitet omvandlades ålderdomshemmet först till vårdhem för sjuka
och först 1975 stod nya huset klart på Rosenlund.
Det huset hade planerats länge och under tiden växte Rosenlunds dåliga rykte.
Rinnande vatten fanns inte inne på sjuksalarna och urinstanken var impregnerad i golven.

När vi nu går in i ett nytt millenium håller ytterligare en omvandling långsamt på att ske;
geriatrik och äldrevården är sakta på väg bort medan mer specialiserad rehabilitering och patientvård kommer in.

Det som idag kallas Rosenlundsanda har sitt ursprung hos de som fanns på Södermalms fattighus för mer än 110 år sedan - personalen har ärvt denna anda från generation till generation. Genom att bry sig om dess historia så kan man bevara minnet av all den omsorg och allt det lidande som utspelats och genomlevts från Fattighus till modernt sjukhemsboende under dessa 110 år.

Därför har Rosenlund sina vänner...

Tillbaka till förstasidan